måndag 30 augusti 2010

När en våg ska fatta beslut

Jag har alltid varit intresserad av astrologi så länge jag kan minnas. Tidigt lärde jag mig att en fisk är konstnärlig, en oxe tjurig, en vattuman innovativ, en kräfta huslig, en jungfru pedant och att lejon ryter. Själv är jag våg och ledordet är medlare. En våg är bra på att se saker från olika håll och bara vill uppnå balans i vågskålarna.
Men det är också en stor nackdel. När en våg ska fatta beslut sker samma sak. Ska jag ta den eller den? Hmmm och då börjar problemen. Vågskålarna åker upp och ner och till slut slänger dom värre än slänggungorna på tivoli.

Om jag tar A så blir det så och så och så. Om jag tar B då kan det bli så och så och så. Här lämnas inget åt slumpen utan alla alternativ prövas en och två gånger. Låt vara att människans nervsynapser går med 320 kilometer i timmen, det sker alltså snabbt i hjärnvindlingarna
men jag hör hur det knakar däruppe i kontoret.
Han i sambandscentralen jobbar övertid och trampar på pedalerna i rasande fart. Den infon i det facket, jasså kom du tillbaka, å iväg igen, nej nej du ska upp inte ner och så vidare.

Att välja mellan olika alternativ är inte det bästa för en våg. Jag tror jag struntar i allt och tar ett tredje alternativ istället. Mina vänner säger att jag är impulsiv och att det går undan i svängarna och just nu undrar jag - känner dom mig?

För övrigt tror jag inte att man kan sätta en människa i fack som jag gjorde i början av texten. Astrologi är mer komplext än så. Varje människa är unik i den sekund han eller hon föds och bär med sig hela världsalltet in i livet som en karta. Stjärnor, planeter och positioner kittlar i alla fall min fantasi och  jag får rysningar när jag känner att det stämmer. Det räcker bra för mig.

söndag 29 augusti 2010

Perfekt start

Min yogatermin har startat med en komigångklass denna söndagmorgon. När yogamattan rullas ut och fotsulorna hittar greppet då existerar bara här och nu. Och jag känner att jag ler ...

När en ivrig och inspirerande Kristina säger att lårmusklena ska dras in mot skelettet så ser jag anatomiplanscher fladdra förbi i mitt inre, jag ser akupunkturbanor få ny fart och jag slappnar av totalt och låter mig ledas. Raka armar upp mot taket, ner med axlarna, andas lugnt och tyst, så nära total fokus jag kan komma på några sekunder.

Efter avslappningen när jag sträcker höger arm över huvudet och rullar över på höger sida - fortfarande med ögonen stängda - då känns det som om kroppen har format sig efter en soft madrass trots att jag vet att jag ligger på ett trägolv och en 3 millimeter tjock yogamatta - inget annat. När mina ögon sakta får vänja sig vid ljuset och jag avslutar i tystnad är jag i frid med mig själv. Solen lyser när jag går till bilen men när jag inte ser något och slår på fläkt och vindrutetorkare - då märker jag att det regnar. Jag ska låta min inre sol lysa hela dagen.

torsdag 26 augusti 2010

Medveten promenad!

I dag tog jag stavarna och gav mig ut. Slingan efter älvkanten andas fortfarande sommar. Gräset är grönt, löven är gröna och prasslar i pilarna. Jag bestämmer mig för att gå medvetet att tänka på hur det känns när jag tar stegen och sätter i stavarna med ett lätt tryck framåt.
Genast så blir stegen längre, jag tar djupare andetag och får liksom det där flytet i gången som är så fjädrande. Diafragman som var som en knut bakom ryggen i morse släpper trycket och jag andas. Jag räknar i lugn takt 1, 2, 3, 4 höger vänster höger vänster.
Efter 30 meter upptäcker jag att jag planerar morgondagens jobb. Min gång har växlat upp till en Singer symaskin i full speed och hallå - var försvann närvaron? Så tillbaka till ordningen djupa andetag, hitta den fjädrande gången och upplev stegen. Och då är jag där igen - gräset blir grönare, bron jag går över känns mjuk under skorna, gruset knastrar inte lika mycket och jag njuter.
"Nu - nu ska jag behålla det här hela vägen hem"
När jag kommer till blå bågarna upptäcker jag att jag har blivit snabb raksöm igen och jag har ingen aning om vad jag har tänkt på när jag gick över ängarna. Ja men halllå. Ska det vara så svårt?
En tredje gång hittar jag mina lugna steg och i den upplevelsen känner jag att jag är på väg.

måndag 23 augusti 2010