När jag stod vid behandlingsbänken en dag så såg jag en skata genom fönstret. Den arbetade febrilt och flög upp mot husväggen bredvid upprepade gånger.
Sen landade den på gräsplätten och hackade med näbben i gräset och flög upp igen. Jag förstod efter ett tag att den helt enkelt byggde upp sitt vinterförråd.
Flyger den omkring i december och gottar sig i att "Storgatan 82 där finns mina gräsfrön, Storgatan 84 har talgbollsrester och Prästgårdsgatan 67 där finns dom riktiga godsakerna vid syrenbusken, alla koggamoj. Mmmmm yummy! Och förresten - jag har sorg. Det stora syrenträdet som vilsamt har stått och lutat sig mot min balkong är historia. Det finns inte mer. Och jag som har gödslat det flera gånger varje dag - i alla fall i tanken. Grannarna som ser mig tror förmodligen att jag har renlighetsmani men så är det inte.
Jag tänker så här. Under varje behandling "släpper energiskräp" som inte personen behöver eller vill ha kvar. Efter behandlingen samlar jag helt enkelt ihop det i min handduk och skakar ut det över syrenen som jag tror omvandlar det till positiv energi som kommer allt och alla tillgodo. Skit blir gödsel och växtkraft i min ekvation.
Och nu är min syrenlila vän borta. Gammal och lite skrallig men ändå. Träd betyder så mycket för mig. Några talgoxar har också varit på min balkong och klagat.
Till trädkaparnas försvar ska sägas att det sticker upp några stackars pinnar ur asfalten.
Så jag fortsätter och genom min försorg kommer det till våren att rekordsnabbt ha vuxit upp en ny och ståtlig och välgödslad syren. Vill du lämna lite skräp i från dig - varmt välkommen!
//Maria Äxter - VSVT - Vi som värnar träd
