Som jag ser det

Minnet är förunderligt. Tänk att likt Lisbeth Salander minnas allt - eller som en vanlig august ha fullt upp och hålla många bollar i luften och säga ja just det, så var det med jämna mellanrum eller som en dement - minnas det som hände när du var barn eller 30 år och i din fulla blom i arbetslivet. Som jag ser det finns det många orsaker till ett dåligt minne men i min kinesiologivärld med synapser och nervsignaler, cirkulation och en möjlighet till stressreducering så tror jag att det finns mekanismer som vi till viss del kan balansera och harmonisera.

Jag är så dum att jag tror på kroppens inneboende läkkraft oavsett problem.

Om det inte fungerade så skulle det inte finnas dessa fall av spontana tillfrisknande som ständigt studeras och förklaras som medicinska underverk. Och om kroppen inte hittar rätt då finns det en uppsjö metoder att testa. För om kinesiologin var rätt för mig är det inte säkert att det är din melodi. Den måste du hitta.

Min mamma bor på ett äldreboende. Hon är vad man kallar dement. I dagarna har det skrivits en hel del om vård, inlåsning, obemannade avdelningar och lite personal. Inte i någon artikel (som jag har läst) har personalen anklagats för att vara slappa, slöa eller på annat sätt nonchalanta mot de boende. Därför förstår jag inte debatten som har blossat upp på Öjagården. Två läger i personalen mot varandra när alla - vill jag då tro - jobbar för bra vård och något man kan stå för. Här handlar det om kommunikationskunskap och självkänsla. Jag är ialla fall stolt över engagemanget och medmänskligheten. Hurra för Elisabethorna som ställde upp i TV. Sansade kvinnor, positiva och trygga. Någon jag skulle vilja bli omhuldad av på åldernshöst. Istället för att börja tänka på japanska harakiri metoder.

Ett äldreboende med 64 lägenheter och 2 som springer på nätterna - det är något alla som tar besluten skulle behöva uppleva på plats.

Jag vill att min mamma ska vara trygg och det är hon på sin avdelning. När hon går upp på natten och rörelselarmet går igång då kan hon vandra i korridorerna utan att hitta någon personal - det tycker jag inte om. Är man 2 personal och en sjuksköterska som även har ansvar för andra äldreboenden i kommunen - och de är upptagna med annat då får hon vänta. Som den gången när hon föll och bröt lårbenshalsen och blir liggande ett tag. Det är omänskligt i Sverige i dag.¨

Vårda ditt minne med avslappning, avspänning, meditation, mindfulness på ditt sätt. Det avlastar han som sitter i sambandscentralen som ska sortera alla intryck till det rätta stället. Det är lätt att det blir trafikstockning, du vet, som tangenterna på en gammal skrivmaskin när man trycker på alla samtidigt, *ler* och då kan vad som helst hända i centrala nervsystemet. Utbränd, svidande smärtor, förvirring, käkproblem för att inte tala om sömnbesvär. Ta hand om dig. Det är du värd. Och vad värre är. Ingen annan kommer att göra det åt dig.

När hjulen snurrar ...

... blir jag inspirerad. Den som ibland sitter på axeln och tycker till om vad jag gör eller tänker har fullt upp med att hålla i styret och se till att tramporna snurrar. Och då händer det - jag tänker alla smarta tankar. Jag löser världsproblem och marknadsför mitt företag på bästa sätt. Skriver genialiska texter i min blogg och då uppstår ett problem - ett riktigt ilandsproblem - hur ska jag komma ihåg allt?
Jag tror alltid att jag ska göra det men nu har jag funderat på en röststyrd bandspelare, sätta fast en trådlös mic i tröjan och prata mig hem eller bort för den delen. Ser du eller hör du någon som pratar för fullt - ensam där på cykeln - då är det kanske jag du möter. 

När hjulen snurrar då snurrar även mina hjul i vindlingarna

Eller är det så fantastiskt att alla smarta insikter och tankar lagras i mitt undermedvetna så bara jag hittar nyckeln dit så får jag tillgång till allt jag har tänkt och glömt. Bara smarta saker givetvis. Allt det andra är deletat för länge sedan. Minnet är förunderligt. När jag i parfymaffären gick förbi kvinnan som luktade på gamla hederliga Fenjal och jag kände tallbarrsdoften - då mindes jag hur min mormor luktade. Fenjal med en aning kodoft.

Glasklart svar

När jag åkte hem från praktiken i dag så hade jag ett möte som dröjde sig kvar. Någon hade frågat mig den klassiska frågan  "Hur ska jag göra?" och jag hade inget svar. Men jag hade många frågor.

Vad skulle det betyda för dig om du hade svaret klart? Hur skulle det kännas om du visste vilket beslut du skulle ta? Vad behöver du för att veta? Efter minutlånga funderingar blandat med blixtsnabba svar så uppstod det där ögonblicket som är helt magiskt.

När ögonen börjar glittra och jag vet att nu - nu blev allt glasklart.

 Svaret kom upp till ytan utan att jag hade kommit med något som helst råd. Jag blir så glad när jag gång på gång upptäcker och får bekräftat att alla svar finns inom en. Den rätta frågan sätter igång maskineriet, fyren sveper med ljuset runt runt och då kan ingen lösning gömma sig längre.