torsdag 16 september 2010

Som jag ser det

Minnet är förunderligt. Tänk att likt Lisbeth Salander minnas allt - eller som en vanlig august ha fullt upp och hålla många bollar i luften och säga ja just det, så var det med jämna mellanrum eller som en dement - minnas det som hände när du var barn eller 30 år och i din fulla blom i arbetslivet. Som jag ser det finns det många orsaker till ett dåligt minne men i min kinesiologivärld med synapser och nervsignaler, cirkulation och en möjlighet till stressreducering så tror jag att det finns mekanismer som vi till viss del kan balansera och harmonisera.
Jag är så dum att jag tror på kroppens inneboende läkkraft oavsett problem.

Om det inte fungerade så skulle det inte finnas dessa fall av spontana tillfrisknande som ständigt studeras och förklaras som medicinska underverk. Och om kroppen inte hittar rätt då finns det en uppsjö metoder att testa. För om kinesiologin var rätt för mig är det inte säkert att det är din melodi. Den måste du hitta.

Min mamma bor på ett äldreboende. Hon är vad man kallar dement. I dagarna har det skrivits en hel del om vård, inlåsning, obemannade avdelningar och lite personal. Inte i någon artikel (som jag har läst) har personalen anklagats för att vara slappa, slöa eller på annat sätt nonchalanta mot de boende. Därför förstår jag inte debatten som har blossat upp på Öjagården. Två läger i personalen mot varandra när alla - vill jag då tro - jobbar för bra vård och något man kan stå för. Här handlar det om kommunikationskunskap och självkänsla. Jag är ialla fall stolt över engagemanget och medmänskligheten. Hurra för Elisabethorna som ställde upp i TV. Sansade kvinnor, positiva och trygga. Någon jag skulle vilja bli omhuldad av på åldernshöst. Istället för att börja tänka på japanska harakiri metoder.

Ett äldreboende med 64 lägenheter och 2 som springer på nätterna - det är något alla som tar besluten skulle behöva uppleva på plats.

Jag vill att min mamma ska vara trygg och det är hon på sin avdelning. När hon går upp på natten och rörelselarmet går igång då kan hon vandra i korridorerna utan att hitta någon personal - det tycker jag inte om. Är man 2 personal och en sjuksköterska som även har ansvar för andra äldreboenden i kommunen - och de är upptagna med annat då får hon vänta. Som den gången när hon föll och bröt lårbenshalsen och blir liggande ett tag. Det är omänskligt i Sverige i dag.¨

Vårda ditt minne med avslappning, avspänning, meditation, mindfulness på ditt sätt. Det avlastar han som sitter i sambandscentralen som ska sortera alla intryck till det rätta stället. Det är lätt att det blir trafikstockning, du vet, som tangenterna på en gammal skrivmaskin när man trycker på alla samtidigt, *ler* och då kan vad som helst hända i centrala nervsystemet. Utbränd, svidande smärtor, förvirring, käkproblem för att inte tala om sömnbesvär. Ta hand om dig. Det är du värd. Och vad värre är. Ingen annan kommer att göra det åt dig.

1 kommentar:

  1. Jag måste säga att du e riktigt duktig på att få till det. Jag, som så många andra, läste tidningen en morgon denna vecka, och såg reportaget från "nattisarna" på Öjagården. Jag förstod, att dom inte förstod, att det inte är deras fel att såna här saker faktiskt händer. Det här är ju verklighet för våra gamla.... Men det är synd att dom tar det personligt, för trots allt så är det ju högre makter som styr.

    SvaraRadera