Genast så blir stegen längre, jag tar djupare andetag och får liksom det där flytet i gången som är så fjädrande. Diafragman som var som en knut bakom ryggen i morse släpper trycket och jag andas. Jag räknar i lugn takt 1, 2, 3, 4 höger vänster höger vänster.
Efter 30 meter upptäcker jag att jag planerar morgondagens jobb. Min gång har växlat upp till en Singer symaskin i full speed och hallå - var försvann närvaron? Så tillbaka till ordningen djupa andetag, hitta den fjädrande gången och upplev stegen. Och då är jag där igen - gräset blir grönare, bron jag går över känns mjuk under skorna, gruset knastrar inte lika mycket och jag njuter.
"Nu - nu ska jag behålla det här hela vägen hem"När jag kommer till blå bågarna upptäcker jag att jag har blivit snabb raksöm igen och jag har ingen aning om vad jag har tänkt på när jag gick över ängarna. Ja men halllå. Ska det vara så svårt?
En tredje gång hittar jag mina lugna steg och i den upplevelsen känner jag att jag är på väg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar