Min yogatermin har startat med en komigångklass denna söndagmorgon. När yogamattan rullas ut och fotsulorna hittar greppet då existerar bara här och nu. Och jag känner att jag ler ...
När en ivrig och inspirerande Kristina säger att lårmusklena ska dras in mot skelettet så ser jag anatomiplanscher fladdra förbi i mitt inre, jag ser akupunkturbanor få ny fart och jag slappnar av totalt och låter mig ledas. Raka armar upp mot taket, ner med axlarna, andas lugnt och tyst, så nära total fokus jag kan komma på några sekunder.
Efter avslappningen när jag sträcker höger arm över huvudet och rullar över på höger sida - fortfarande med ögonen stängda - då känns det som om kroppen har format sig efter en soft madrass trots att jag vet att jag ligger på ett trägolv och en 3 millimeter tjock yogamatta - inget annat. När mina ögon sakta får vänja sig vid ljuset och jag avslutar i tystnad är jag i frid med mig själv. Solen lyser när jag går till bilen men när jag inte ser något och slår på fläkt och vindrutetorkare - då märker jag att det regnar. Jag ska låta min inre sol lysa hela dagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar